Idag är det egentligen en helt vanlig torsdag förutom att jag känner att jag MÅSTE nu skriva i denna blogg!

Tanken var att jag skulle blogga igenom min sjukskrivning för att ha något att göra - men har inte kommit på skott på riktigt!

Min kära syster som bor 120 mil från har gjort kärleksfulla försök att uppmuntra mig att börja så mitt dåliga samvete har nu lett mig hit.

Vill inte använda sidan som en "klagomur" utan mer som en sida där jag vill avlasta mig  och dela med mig av mina tankar.

Men om jag nu ska börja med OP den 1 mars så var jag LIVRÄDD har dragit på detta i ca 1 år och har haft ont i 2 år, har väl tyckt att jag är för ung, det är säkert inte så allvarligt, jag försöker att gå ner i vikt så går det säkert över och jag hat tom försökt att byta klackade skor till platta för att det skulle gå över!!!!

Ja bara detta säger ju att jag var inne i ekorrehjul....smärtan gjorde ju att jag inte kunde motionera som jag ville, åldern har inte så stor betydelse i detta fallet och det hjälper inte med platta skor......i ca 2 års tid kört på med en stark förnekelse - HUR DUM FÅR MAN BLI!

Men jag lades in på Trelleborgs lasarett den 1 mars och OP den 2 mars - jag stog upp efter 6 timmar efter mitt uppvaknande - bedövad och drogad så det gick bra!!

Vistelsen på sjukhuset var OK, jag var helt imponerad hur fort man är på benen.

Den smärta jag hade innan OP är helt borta...nu är manbara lite sår öm och öm såklart i kroppen.

Hemgången var välförberett....jag hade ju fått mitt pensionärskitt som jag kallar det för..höftpaket kallar arbetsterapeuter det: 

1 st griptång m en liten magnet i ena ändan som man kan plocka upp nålar med

1 st toalettförhöjning

2 st olika kuddförhöjningar

2 kryckor + isdubbar

1 st strumppådragare

Tvungen att oxå höja sängen 10 cm

Jag grät när jag fick hem dem......................MEN fy vad bra saker jaghar använt alla utom isdubbarna.

Tror att alla mina år i vården gjorde mig lite anti - alla andra behöver säkert dessa hjälpmedel men inte jag - ACK så fel jag hade....

De första 2 veckorna så jobbade maken hemma så han hade ett öga på mig vilket var skönt - bromsade mig när det kanske gick för fort.

3 veckan så åkte maken och grabbarna till fjällen en vecka och jag valde att inte följa med!

Hemma så satt jag och byggde pussel, tittade på tv, läste böcker och använde min dator en del.

4 veckan så har det hänt saker nu har jag slängt den ena kryckan och försöker att gå med den enbart - på morgonen så är jag ganska så stel (som ett kylskåp typ) så då kan det bli två.

Nu är det den 5 veckan och jag ÄR uttråkad och trött på min kropp MEN det går framåt hela tiden.

Igår var jag ute och körde bil - härligt och det gick bra.

Är sjukskriven tom 16 april men tänker att börja jobba halvtid nästa vecka -jag längtar!

Men en sak som har varit viktigt för mig och som jag är tacksam över som oxå har hjälpt mig att hålla humöret uppe är mina vänner och mina närmaste.

TACK för alla mail, samtal, blommor, små roliga paket, inköp, tankar och alla uppmuntrande vykort (vilket som är ovanligt idag)

Så nu har jag skrivit av mig när det gäller detta.

VÅREN har ju kommit till skåne och det är underbart - fåglar - knoppar - dräktig katt (som råkar vara på vår tomt....som vi råkar oxå mata....som vi oxå råkar gilla.......men hon är vild så hon går inte att klappa)

Våren innebär oxå planering för ett nytt kök - där min kära syster och inspirerat mig...så nu är jag på gång med det.

Denna vår så har vi en 20 åring och en 18 åring att fira så det blir party här under våren.

Systeryster och systerson kommer ner till oss i början på Maj - som vanligt så är det kort och intensivt men alltid lika trevligt.

Nä nu har jag skrivit av mig och ska försöka att göra det med lite bilder och lite roligare nästa gång 

Var rädd om ER!